eveliinae

alla behöver en vän, en bästa vän eller bara en vän som alltid finns där för en, som alltid är villig att ställa upp, en som alltid finns tillgänlig att få tag i så man kan ringa henne/honom när som helst..  men ena dagen kan vara bättre än den andra, ett år kan man vara hur taighta som helst, och nästa kan man haft glidit ifrån varandra trotts att man lovade att aldrig släppa taget så händer det endå, varje dag någon. vännen hittar en ny "bästa vän" så för den, är man ingen längre.

man går vidare, hur det än känns.. vissa stannar kvar och väntar och kollar om hon/han kommer tillbaka, något som igentligen ibland kan ta flera veckor innan man inser att man kan haft slösat tid på någonting ovärt. men är man en äkta vän, håller man det man lovar trotts att ingenting vara föralltid, men det kan vara sjukt länge istället. tänk att en som man känner på utsidan och insidan helt plötsligt kan bli någon man inte känner igen längre på ett eller annat sätt.

de jag igentligen vill få ut av det jag har skrivit, men aldrig kommer lyckats kunna beskriva det rätt utan att någon tar det fel är att.. jag saknar min bästa vän som alltid stod vid min sida, som ringde mig var och varannan dag och frågde hur jag mådde, hon som alltid har haft en öppen famn jag har kunnat gråta i, hon som jag har delat allt med, hon som lovade att ingenting skulle gå före.. ja hon som hittade någon som är så mycket bättre än mig.

och jag vet, att hon kommer läsa det här för eller senare.